Gymnasiet Tog Slut

Efter tre år, kom dagen. Dagen då man kastades ut i vuxenlivet. Men innan den dagen var det en kväll av festligheter. Jag gick på bal. Jag hade hittat en mintgrön klänning från 60-talet, som jag fortfarande är så kär i.

Till denna underbara klänning hade jag en liten väska av pärlor från svunna tider.

Mitt hår rullades in till en vacker knut liknande frisyr med en vacker pärldekoration. 

Det var en underbar kväll, en kväll man bara kan drömma om. Dagen var väldigt varm och att stå på ett öppet torg i en timme var inget kul. Vi åt god trerättersmiddag. Den fina kvällen avslutades med dans och musik från ett band. Jag somnade med ömma fötter och ett leende på läpparna. 

En vecka senare, tog gymnasiet slut. Vi blev studenter som tog vårt, kanske, första steg ut i vuxenlivet. Jag började med att gå till bussen kl 5.35 för att åka till stan och äta champagne frukost. 

När jag och min vän anlände var frukosten serverad och vi åt så mycket att vi var tvungna att dansa och sjunga av all mat.

Sedan gick vi till skolan i glad sång och lite lyckliga studentskrik. I skolan skrev vi i varandras mössor och träffade våra lärare en sista gång. Vi fick även våra efterlängtade betyg! När vi hade ätit lunch i matsalen gick vi in i kultursalen där det bjöds på dansshow, sång och tal. Sedan fick människor stipendium. När kuverten började ta slut hörde jag ett namn. Rektorn sa ett namn jag kände igen. Han sa mitt namn. Emma Jonsäter. Jag fattade inte mina öron så jag bara skrek av glädje, hoppade, kramade rektorn och min kompis från musikklassen som också fått ett stipendium. Tillslut var det tid att springa ut. Vi sprang ut i glädje. Skolan var något vi hade lagt bakom oss för en tid. Sedan bar det av ner till stan för att springa ner för rådhustrapporna. Det var så mycket folk att jag nästan fick ont i ögonen. 

Därefter skulle vi upp på flaket och åka två varv i stan. Det var inte lätt att hitta rätt flak, jag och några till kom precis när de hade stängt ingången, men släppte på oss ändå. Där dansade vi och släppte alla bekymmer och oroligheter för framtiden. Vi var i nuet och var otroligt glada att vi klarat 13 år av skolgång! 

När jag kom hem möttes jag av vänner och släkt som var stolta över mig. Vi hade gjort fint i trädgården med tält, ljusslingor och fina dekorationer. 

När alla hade lämnat tänkte jag efter i mitt lilla huvud. Jag reste tillbaka till när jag var liten och såg mina misstag, motgångar och gånger jag gett upp. Men såg även mina framgångar, mitt kämpande och all kärlek jag gett och fått. Jag är stolt över mig själv och det liv jag har gjort något av. Därför tycker jag att la vie est belle!