Rummet i Hus E

Den 16 augusti 2016 flyttade det in en person i rum 2 i hus E. Denna person var otroligt nervös, men rummet hon hade intagit med sina materiella ting och sin energi ville omsluta henne med trygghet och värme. Rummet såg henne gråta på kvällen när hennes mor och syster lämnat henne, ville så förgäves ge henne den kärlek hon behövde. På morgonen såg rummet henne ge sig av på lite osäkra ben till hennes första dag i skolan. När den unga kvinnan kom tillbaka på eftermiddagen hade hon ett leende på läpparna, vilket lugnade oron som rummet hade. Dock på kvällen var den unga ledsen igen, för hon längtade hem. Hon tyckte inte om att vara ensam på en främmande plats. Rummet sände den unga lugnande energi och en tro att allt kommer bli bra.
Tiden gick och den unga kvinnan blev mindre ledsen och mindre ensam. Hon lärde känna nya människor och skapade vänskapsband som verkade svåra att klippa av. Rummet var stolt och kunde vara säker på att den unga kvinnan skulle klara sig alldeles utmärkt.
Rummet har fått se mycket av det liv som den unga skapade. Rummet har sett en trött ung, en glad ung, en full ung, en sårad ung, en ung med en annan ung, en stark ung, en knäckt ung, en resande ung, en sliten ung, en fridfull ung, men framförallt en ung som aldrig är ensam och har fått så mycket. Den unga har utvecklats så mycket under 9 månader, hon vet vem hon är och vet vad hon är kapabel till. Även om det låter som att livet som den unga hade var roligt och härligt, var det inte alltid så. Hennes hälsa och psyke fick ta stryk. Bland det roliga och alla vackra minnen fanns det jobbiga och hon har en lång resa att göra för att må bra igen. Det fick rummet att bli rädd. Rädd för hur skulle det gå för de unga, fanns det ingen som kunde hjälpa henne? Men naturligtvis fanns det, hela tiden. Hennes vänner stod alltid upp för henne och stöttade så gott de kunde. På kvällarna kunde rummet känna av tacksamheten den unga kvinnan kände över att ha träffat de människor hon träffat.
En dag i juni började rummet tömmas så smått. Rummet förstod det inte först, den unga har ju bott där i flera år kändes det som. Flyttlådor fylldes och rummet blev tomt. Då slog det rummet, att den unga skulle ta med all den kunskap och erfarenheter hon hade fått till resten av hennes liv. Resten av hennes liv som var någon annanstans i ett annat rum. Rummet kände någon slag sorg att bli lämnad av den person som den har försökt vårda. Men alla föräldrar måste få se sina fågelungar växa, veckla ut sina vingar och flyga vidare. Rummet kände att det var dags för att den unga skulle lämna. Tiden var inne. Den var beräknad. Rummet fylldes av stolthet och en obeskrivlig värme. Den unga kvinnan var redo att bestiga berg och bli något som hon kämpade för att bli. Vad det var visste inte rummet, men det visste att det skulle bli bra. Det var bara så det kändes.
Den 9 juni 2017 flyttade en person ut ur rum 2 i hus E. Denna personen var redo, stark, modig, tacksam, lugn och lycklig. Rummet stod tomt, men rummet kunde inte sluta att tänka att la vie est belle.