La Vie Est Belle

La Vie Est Belle
Emmas kryp in

onsdag 25 mars 2015

Varför man ska ge


Här är en krönika jag skrev i skolan om ett ämne jag brinner starkt för. Hoppas någon får ut något av det här. Trevlig läsning!


Ett tält brinner, en bil brinner och spottet rinner ner för den kalla kinden.
Vi vägrar ge, vi vägrar hjälpa.

Varför kan inte vi i Sverige, någongång vara medmänskliga och kanske faktiskt ge pengar till tiggaren utanför affären? Nej, men det går ju inte, dem är ju organiserade. Kriminella!
Det är väl självklart att dem är organiserade, men kriminella? Nej.
Sofia Mirjamsdotter skriver i en ledare i Sundsvalls tidning:
Självklart organiserar sig EU-migranterna. De samarbetar med varandra, med sina familjer. De har inte sällan stora familjer. De samordnar sina resor till Sverige för att ha råd. De fördelar platser mellan varandra och ger varandra tips. De samåker. De bor tillsammans. Ja, de organiserar sig.
Men så långt jag vet så är det inte kriminellt att organisera sig för att kunna resa tillsammans och samla in pengar till sina familjer.
Tänk er nu att du bor i ett land med din familj. I landet har du och din familj inga rättigheter, ni är förtryckta. Det blir allt svårare att skaffa pengar till mat. Du och din familj bor på marken, omgiven av plåt som väggar och ett tak av plast. Vintern har kommit. Kylan tränger sig inte in, den kommer in utan några problem. Du får chansen att åka med några andra till Sverige för att samla ihop pengar som du kan skicka till familjen så de kan få mat och kläder inför vintern.
Du sitter i det kalla Sverige på en gata av sten, du har en sliten filt om dig för att inte frysa ihjäl. Kylan kommer åt dig ändå, men du tänker inte ge upp, för du vill att din familj överlever.

De människor som oftast sitter och tigger i Sverige är romer och länge har romer varit de som har varit mest förtryckta i dagens samhälle.
Dagens Nyheter hade för ungefär två års sedan kommit ut med att polisen hade registrerat 4 000 romer, varav 1 000 var barn. Några av barnen var två år gamla. TVÅ ÅR! Detta register var ett enskilt register just för romer. Inget brottsregister, utan ett romregister. Polisen hade fört ett register just för etnicitet, minst 70 personer inom polisen hade tillgång till registret. I Aftonbladet skrev Karin Pettersson en ledare om denna nyhet för två år sedan:
Ja, hur i hela helvetet kan det komma sig? Har vi inte lärt oss någonting? Hur är det möjligt att registrering av folkgrupper utifrån etnicitet, av små barn, bara kan passera? Att så många har känt till det men inte reagerat?
För att förstå detta måste vi se oss själva i ögonen och greppa något mycket svårt: rasism är en levande idé i vårt samhälle. I ganska liten utsträckning som ideologi, i mycket större skala som vardagspraktik.
Många av oss har en idé om Sverige som ett land med anständiga värderingar. Det är bra. Men idén är också farlig, eftersom den lätt leder till självgodhet och oförmåga till självreflektion.
Antiziganism, fördomar eller rasism riktad mot romer, är kanske vår allra blindaste fläck.
Jag tror tyvärr att detta stämmer.

Har ni någon gång ställt er frågan varför romer kommer hit? Då har jag ett svar. De kommer hit för att de redan är förtrycka som det är, men kommer hit för ett hopp om överlevnad. Som det sägs att “hoppet är det sista vi har kvar” stämmer nog en del för romerna. Hoppet är kanske det enda dem har kvar. De kommer hit i tron om att det ska bli bättre. Vi i Sverige gör det kanske inte fullt så bättre som vi kunnat ha gjort det till. Vi är tyvärr rasistiska även om vi vägrar tro det. Nej, men stopp där! Hallå! Jag ger faktiskt pengar till fattiga i Afrika.
Jag klandrar dig verkligen inte för att du gör det, det är också super viktigt tycker jag, absolut! Men samtidigt vägrar du att inse vad som händer utanför ditt fönster. I samma stad som du bor i. Du struntar i människor som vädjar efter din hjälp. Som ber att du ändast ska ge en liten peng i burken. En peng du ändå inte vet vad du ska göra med den. Tänk dig känslan av att faktiskt hjälpt en människa. Den känslan är bättre än kärlekspirret i magen.

Nyss hörde jag nyheter om att personer brände ner romska tiggares tält. Hur kan man göra så mot någon annan människa? Okej att du kanske inte tycker om att ge pengar till en tiggare utanför den affär du ska handla i, men att bränna ner deras tält?! Du bränner ner det ända skydd de har! Hur kan man vara så omedmänsklig?! Det är samma sak som att sätta eld på ett hus där en familj bor, för att du tycker att dem inte hör hemma i samhället. Som följd av dem nyheterna kom även nyheterna om att personer brände romska tiggares bilar. Inte nog med att de inte fick bo i ett tält, nu får dem inte ens köra sin bil eller bo i den.
Hur kan människor göra såhär mot andra människor? Om jag hade svaret och en lösning hade jag nog vunnit fredspriset.
I samma ledare av Karin Pettersson, skriver hon även att hatet och våldet mot romer bara växer och växer.
I Sverige har romer levt sedan 1500-talet. De är sedan 1999 en av vårt lands erkända minoriteter.
Lika lång som romernas historia är i Sverige, lika lång är berättelsen om förföljelse och intolerans. Romer har jagats, tvångssteriliserats och förbjudits att rösta.
De har förvägrats skolgång och det har förekommit att romska kvinnor tvingats göra abort.
Dem har levt med oss sedan 1500-talet. Fattar ni hur lång tid det är och fortfarande vägrar vi ens titta på dem. Det är helt sjukt!

Har ni hört om en ny bok som heter “Jag heter inte Miriam”? Boken handlar om en romsk kvinna som åkte in på ett konsentrationsläger under andra världskriget. Inte nog med att hon blir så fruktansvärt illa behandlade av nazister som även judar och homosexuella blev, inte nog med det, blev romerna även fruktansvärt illa behandlade av judar. Hon tar namnet Miriam och förklär sig som judinna för att överleva. Lever sitt liv till 85-års ålder i en annan identitet, som är mer acceptabel än sin riktiga. Det är fruktansvärt! Jag tycker det är synd att man nästan aldrig hör om romerna under andra världskriget. Är det något människor har valt bort för att romer är ohyra i dagens samhälle, eller vad beror det på? Varför pratar vi knappast om romer och deras historia? Om vi gjorde det kanske vi hade förstått hur dem faktiskt har det.

Jag hör ofta när jag tar upp det här samtalsämnet, att man tycker att det är obehagligt och man inte kan ge för man inte vet vart pengarna går till. Då säger jag till er att vänd på det, vänd på ditt tankeperspektiv. Tänk hur människan på marken har det, har den en familj någonstans i världen, behöver den hjälp, och inte tänka allt för mycket på dig själv. Våga även ta reda på information. Om du är osäker om du ska ge pengar eller mat, jag har faktiskt också varit osäker på den fronten, men jag åkte till Göteborgs stadsmission (för det var dit det kom flest tiggare i början) och fick höra en väldigt bra föreläsning av en man. Vet ni vad han sa? Han sa att man ska ge pengar. För att det är det dem behöver. Det är väl klart att dem blir tacksamma för ICAs ostfralla också, men tyvärr kan dem inte skicka den till sin familj hur mycket dem än hade velat. Han berättade även att tro det eller ej, men dem samlar in ganska mycket pengar för att det ska räcka till familjen. Men det behövs mer! Så var inte rädda, våga gå fram till tiggaren och ge en liten peng, behöver inte vara en stor, så ska du se att tiggaren och du mår mycket bättre.
Så varför ska vi ge? Jo för att du hjälper människor, du hjälper dem som fallit att kunna vara en bra bit påväg att kunna resa sig upp igen. Våga ställa dig upp och försvara dem som är förföljda och förtryckta att få ett hopp om en ljusare framtid. Bränn inte deras tält, bränn inte deras bilar och för fan spotta ALDRIG på dem!

Ett tält brinner, en bil brinner och spottet rinner ner för den kalla kinden.
Vi ger dem hopp, vi hjälper mänskligheten. Hoppet, är du!







http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article17530426.ab

onsdag 11 mars 2015

VÅREN!!!!

Nu känner jag verkligen att våren är här, inte är på väg, utan den är här! Blommor har börjat blomma i trädgården och på vägen till skolan ser jag knoppar på träd och buskar.
För att få upp den ljusa våren i ditt sovrum eller något annat ställe du är i mycket, kan man byta ut alla mörka tyger till ljusa färger. Även att hitta tunna gardiner så att solen kan lysa igenom, sedan kan man köpa nya växter (på Ikea säljer dem vår blommor).
Jag och min familj sågade ner vårt jätte höga träd som tog mycket av ljuset på övervåningen. Nu är det bara en stammar kvar och vi kan se ut!
Jag mår mycket bättre nu och det kommer fler inlägg denna vecka, eller i alla fall ett till har jag planerat. Tills dess gå ut i solen, se på solen och var en solstråle som sprider glädje!