En Dag Blev Till Kväll, Som Blev Till Natt

En dag blev till kväll, som blev till natt. En dag började med att jag och några vänner vaknade i Göteborg och insåg att idag är det lördag. Vi åkte in till Göteborg city och försökte hitta ett ledigt bord på en restaurang till kvällen, men fann inget. Medan vi letade och letade njöt jag av att vara i en av de städer jag älskar mest! Tillslut bestämde vi oss för att äta tidigt, redan klockan tre. Inne på O'Larys åt vi supergoda rätter. Medan vi åt oss så mätta att vi inte kunde gå, lyssnade vi på Honom. Han där. Den där mannen som sätter ord på ens känslor. Han som får en att älska livet mer och mer. Mannen som får människor att kämpa vidare och känna att det kommer aldrig vara över för mig. Han där som viskar i ens öra "fortsätt lite till".

Vi gick och strosade bland höghusen för att vänta, och vänta på det som skulle hända var jobbigt. Tillsist blev en dag kväll och vi gick in på en väldigt stor arena och såg hur den fylldes. Tillsist kom en kär gubbe ut på en stor scen och sjöng fina visor som fick en att känna sommaren inom sig. En gubbe som berättade om gamla minnen, som fick min fantasi att leka i mitt huvud. Därefter kom Han, han man har väntat på i ett halvår. Ens hjärta har nog aldrig bultat så hårt i ens bröst att man inte vet om detta är slutet. När man ser honom gå på denna stora scen och blir överväldigad av all kärlek han får. Sånger på sånger och fina ord på fina ord, tills man tror att nu är det slut för ikväll. Då fortsätter han. Alla jublar och sjunger tills rösten man en gång hade försvinner. Man sjunger kärlek, man sjunger känslor, man sjunger falskt, man sjunger rätt, det spelar ingen roll hur det låter. För det är så vi säger det, du är det finaste vi vet, Håkan.

Kvällen blev till natt och musiken slutade aldrig. Mörkret la sig och mobiltelefonernas ljus tändes, som när lyktorna tänds. Man släppte allt man hade och sprudlande av glädje. Jag var fri till slut. Att se Håkan Hellström på en scen som var nära mig var en vacker dröm, som jag nu har vaknat upp ur. Men känn ingen sorg för detta minne bär jag med mig vart jag än är, hur gammal jag än är, om jag är saknad te havs eller om jag bara är vän med en bil. För du, Håkan har lärt mig att i livet finns det motgångar och när man ligger där och har gett upp, så är det viktigt att inte glömma att fortsätta kämpa. För när man har kämpat så inser man hur glad man är över att man gav upp, men reste sig upp och kämpade så att det blev bättre. Eller som du hade sagt det, man måste dö några gånger innan man kan leva.