Vi åt väldigt god mat sent på kvällen, så vi fick knyta oss och somna i våra varma sovsäckar.
När vi vaknade var julaftonen kommen och familjen begav sig till kyrkan där mor jobbade innan, för att fira Jesus födelse.
När vi kom tillbaka till farmor skulle vi fixa till oss, för snart skulle fars bror komma med fru och barn. Vi åt julbord och efter julbordet tog jag och min farbror tag i att sätta i ljus i granen. När ljusen var dit satta kom resten av människorna i huset för att vara med och pynta.
Granen hade farmor hittat, när hon var ute och gick med sin kompis, mitt på gångstigen låg en jätte stor gran som brutits på grund av stormen. Farmor tycke att en av topparna på den stora granen skulle passa hemma hos henne, så nästa dag tog hon med en såg och sågade av delen hon ville ha. Hon bar hem granen genom hela stan. Alla granar borde ha en rolig berättelse att berätta.
Kalle ankas jul kom näst på tur, men vi tittade inte mer på fina Gina Dirawi eller på de andra filmerna som brukar gå. Jag tittade inte ens på Karl-Bertil Jonssons julafton. Skam.
Jag och min lillasyster satte oss ner och tittade på årets julkalender (ni kan läsa om min åsikt om kalendern i det förra inlägget), skrattade och tyckte att nu hade vi all kunskap vi kunde för att veta vart julmaten kommer ifrån.
Paketöppning stod som nästa punkt på listan och alla fick fina presenter och var väldigt tacksamma. Tacksammheten vilade under hela kvällen.
Middagen dukades upp med kalkon, med stoppningen brevid, vad är en julmiddag utan vår familjs traditionella kalkon?
På väggen satt även våra fina konstverk.
Presentlek fanns också som en aktivitet på den osynliga listan. Vann fina saker där med.
Att lägga sig denna kvällen, fullproppad med god mat och trevligt sällskap med underbara släktingar, var svårt fast väl liggande i sovsäcken somnade man tacksam över livet och att man har möjlighet att ge till människor som är i nöd på vår jord.
La vie est belle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar