Ett Telefonsamtal

Vad ett telefonsamtal kan göra mycket. Minns när jag åkte till en gård på skånska vischan och såg någon jag älskade. Ett par nyfikna ögon som tittade upp mot mitt ansikte. Kände värme, värme som fördes med blodet genom hela kroppen och sedan till hjärtat, som började dunka extra hårt. De nyfikna ögonen började sedan springa och jaga sina systrar och bröder. Man hörde deras lek och fylldes av den där värmen igen.

I många år var dessa nyfikna ögon en personlighet som jag älskade och värdesatte högre än vad andra kanske skulle göra. Ögonen visade värme, kärlek, glädje, ensamhet eller kanske mer självsamhet, förståelse, lathet, sprallighet och mat älskande. Hur kunde dessa ögon ge så mycket?
För många är dessa ögon inte mycket, andras ögon är mer betydelsefulla. Men jag förstår inte hur de skulle vara det. En levande varelse ger samma energi som vilken annan varelse som helst. Ger samma kärlek, ger samma glädje. Ger samma extra dunk i hjärtat. Hur kan dessa ögon inte betyda? Jag kommer älska denna varelse lika mycket som du älskar din.

En röst sa till mig idag att du inte orkade mer. Orkade inte att andas mer. Orkade inte att röra dig mer. Orkade inte äta mer. Du orkade bara att ligga på sidan och se livet runt omkring. Du orkade bara känna dofterna från där du låg. Du orkade att älska till det sista.
Fick se dig en sista gång från en skärm på telefonen, men jag var med dig hela tiden. En röst sa till mig ikväll att en liten paus skulle vara bra och sedan se vad som händer. En röst sa till mig för en timme sen att det sista andetaget du tog hade andats ut. Sorgen var gråten, men den kom innan livet var förbi, alla visste vad som väntades. Ändå var tårarna det ända svar man kunde ge på frågan vad som skulle hända.
Vad ett telefonsamtal kan göra mycket.

"Att somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och visst
alla kommer de hem till sist"